Om jag finge så skulle jag skicka iväg den till blåbärstippen.
Tog mig då en dusch för att få bort svidet. Och fan va de sved när vattnet rann över ryggen. Trots att jag hade de kalaste vattnet som gick. Men de va bara att härda ut för att de skulle bli bättre. Och bättre blev de, det gör inte så ont längre men de är varmt på "över-ryggen".
En gammal bild men den visar bra på hur röd jag är nu.
Så nu sitter jag och kollar på SYTYCD och försöker svalka mig me vindruvor.
Oj, nu satte jag mig på en kniv, de kan inte vara bra.
Idag hade jag sista gången på UV. Inge mer psykologi för mig. (Eller nu ljuger jag lite grann vi ska träffas en gång i augusti oxå som en uppföljning) Känns konstigt tror jag. Eller jag har inte riktigt förstått att nu e de slut tror jag. De kommer väl när jag står och bankar utanför UV nästa tisdag och ingen är där. "Ja just de. De var ju slut nu." snyft snyft storböl storböl. De e ju ändå nästan tre år sen tror jag som jag började där. Med uppehåll för freja. Och nu ska de vara slut. De kommer nog kännas konstigt på tisdag.
Här har jag haft sista dagen på avdelningen innan freja och jah sagt hejdå till alla.
Lite samma känsla då som nu. Förutom att jag viste vart jag skulle veckan efter. De vet jag inte nu.
Solgudarna är på min sida den här veckan känner jag. Solen skiner och jag mår bra vad mer kan man begära?
Skulle knäppa lite bilder oxå hade jag bestämt mig för men the batterier ville inte fungera idag. Så jag lägger upp en gamal bild från förra sommar´n.
Dock inte från ikväll och heller inte rosé i glaset. Men man kan inte få allt här i världen.
Hade lite tur me mig idag. Bara ett hål längst ner lägnst in. Plus lite tandsten.
Och de har jag aldrig haft förr. Första gången i mitt liv blev den 23 juni 2010. När hygenisten sa att hon skulle ta tandsten oxå höjdes mina ögonbryn. What the fuck is she say´n? Alla jag känner som tagit tandsten säger att de gör ont. Men jag fattar inte vad som sk göra så ont. Kanske lite när hon kom mot tandköttet. Men annars kändes mer darret av borren.
Men nu ska jag tillbaka i september för att fixa hålet och kolla om jag ska behöva ta bort visdomständerna. (Jag insåg att jag blivit för visdomlig så alla andra verkar ovisdomlig - eller?) Nä dom trycker undan mina framtänder och gör mina redan så trånga tänder ännu mer trängre.
Och nu smakar de banan flour i min mun.
Har vart på UV idag. Näst sista gången. Känns lite konstigt att de snart e slut och jag vill inte att de ska ta slut. Samtidigt som jag vet att jag inte kan fortsätta där i all evighet. De har ju ändå vart en trygghet att gå dit. Har nåt skitit sig så är de bara att prata om de där. Men nu ska jag klara mig på egen hand och de känns lite skrämande.
Men idag när jag skulle dit och var på väg ner på busstation ser jag bussen min åka mitt framför ögonen på mig! FEM MINUTER FÖR TIDIGT! Och då kom jag på att de e ju sommartid! Fan tänkte jag. Vad gör jag nu? Ingen annan buss går nu när jag vill åka. Och vänta en halv timme hinenr jag inte. Men som tur var hade jag min räddare i nöden aka Pappan. Han hade bilen hemma och kunde skutsa upp mig. Ibland känns de skönt att ha sina föräldrar i samma stad som en själv.
Ingen bra start på dagen med andra ord.
Bra mycke bättre än den rosa-kräk färgen som var innan.
Lite skavanker här och lite skavanker där men va fan, man får inte vara så knusslig när man (läs jag) har gjort de själv.
Sen har jag satt upp fönsterskydd så grannarna blir fri mig =). hehe. Blommigt mönster blev de.
Jag e himla nöjd me helgen nu måste jag säga. Har hunnit me de jag ville. Å mer än så kan jag ine göre.
Jag har fått mig en tandvärk. En visdomstand börjar röra på sig.
De kanske e nu jag ska bli mer visdomligare (?). Aha där kom jag på nåt surru! Trots min visdomlighet som plötsligt infann sig så gör de jävligt ont. Och självklart kan min ju inte låta bli att pillra lite me tungan. Desto ondare göre.
De e synd om mig. Diska måste jag göre å.
Vädret blir jag inte så mycke klokare på. Hur varmt som hellst när jag är på förskolan. Men så fort jag kommer hem så syns bara fula svarta regnmåln på himlen. Och mina tankar om att bli brun pajar. Funderar iställe att gå på solarium. Om de ska hålla på så här.
Jag måste ju vinna tävlingen i år. Jag menar hur skulle de se ut om jag kom som en blekfis till hösten. Nä här måste prepareras.
Har vart å käkat lite lunchis me min underbara vackra vän idag å. Pizzabuffé på bite line. Dricka ingick oxå hur mycke man ville. Så jag kommer att springa på to hela kvällen. Så ni som inte får tag på mig ikväll vet varför=) Vi hade de trevligt värre. Massa att prata om. Updata oss lite.
Nä nu ska jag göra nåt viktigt som att diska kanske?
Trots att de inte var svenska blev dom godkända. Så söta. Som sommar i en enda tugga. Finns de nå mer sommar än jordgubbar? Kanske när man äter gubbarna uppe i stugan. De e för mig sommar.
Nu väntar jag på at maten ska få sjunka in lite. Men sen blire kalas här hos mig. Jordgubbar me glass! Årets första för min del. Ska bli så himla gott. Dock vare inte svenska, hm, utan belgiska. Men de va ju finnersödjas iallafall. Å ska de va så ska de va av dom.
Vart på jobbet och smält bort nästan i värmen på baksidan och längtat till tt jag ska få sätta mig på gården hemma för en stund i solen. Och jag planerade att inte gå upp förrän jag skulle sova.
Cyklade till affären och jag smälte ännu mer om de nu gick.
Kom hem tog på mig shortsen och gick ut me en bok. MEN.............. så kom ett sjujävla moln över min vackra sol. Blåste kallt gjorde de å. Så de va ju bara att pallra sig in då. Och så har de vart hela veckan. Jag blir tokig. Jag som vill bli brun och vacker. Men den drömmen verkar ju spricka på en gång. Hum.
Så här brun vill jag va igen.
De e anstängande att suporta måste jag säga. Systersyster har ju nämligen gjort 10 mil till för att bli klar me tjejklassikern. Den här gången 10 mil på cykel (Tjej Vättern).
03.41; Klockan ringer
03.58; Jag kliver upp
04.30; Vi far mot Motala
07.58; Vi e framme i Motala
09.18; Starten för grupp 40
Här emellan far vi runt hela banan för att heja på allahopa.
15.37; Målgång för syster me vän
Srtax efter åtta tror jag; Tillbaka där vi började.
Så jag har idag tillbringat min tid i en bil mestadels. Sen emellanåt har vi klivit ut för att heja på alla cyklister som kom. Heja heja heja ropade vi i kör och gjorde vågen (men den sparade vi till syster me vän, man vill ju inte trötta ut sig totalt ju=)). Jag tror att en del blev lite förvånade och smått överaskade när för dom totalt främlingar börjar skrika heja heja heja efter dom.
Som sagt en sjujäkla bra dag. Men nu e jag trött och utsliten. har vart ansträngande att vara på topp sen kvart i fyra och två timmars sömn bakom de. Så nu e de sängen som väntar på mig. Ser väldigt inbjudande ut.
Hela avsnittet satt jag och skrek och tjoade och hade mig. Så ni grannar som möjligtvis hörde mig; Jag blev inte misshandlad på något sätt, jag blev bara så inne i tvn.
En galning me pistol härjade på sjukhuset och sköt folk hej-vilt. Men de var ju chefen (Dr Sheperd) som han var ute efter. Så på slutet hittar galningen honom och skjuter för att en annan kirurg kommer ut och stör. Och Meredith ser alltihop och skriker å skriker å skriker. Med all rätt. När avsnittet slutar så stänger Dr Sheperd igen ögonen!
Så nu vet man inte om han dog eller om han klarar sig. Och jag måste vänta en hel vecka på att få se hur de går. Han som skulle bli pappa å allt. Jag vet att man kan se på internet men de e inte samma sak. Grey´s Anatomy måste ses på tv. Me alla pouser så man blir lite lätt irriterad för att dom bryter när de e som mest spänning.
BIld tagen från; http://www.sundsvallsdansforening.se/aktuellt.html
Har vart ner på staden en sväng för att möta upp mamma och hennes kör. Dom sjunger just nu på torget.
Så jag möte upp dom för en lunch. De va gott. Lite ofräsch sallad dock. Men men man kan inte få allt här i världen.
Problemet me restaurangen var bra att dom cirkulerade runt på tock för mycke. Tjejen gick ett varv, cheka in våra tallrikar, väntade två minuter, och upprepa detta. De var inte alls nå roligt.
Att cirkulera varannan minut; Har ni inge bättre för er som att jobba?
Och att cheka in kundernas tallrikar på den "varanna minut"-runda är inte direkt trevligt. Att ha någon som kollar in om man har ätit upp eller inte och så fort man lägger ifrån sig bestiken är där och frågar om man har ätit upp. De var inte de lättaste att äta där. Jag vill då inte ha någon som hänger över min tallrik varanna minut. Jag hade tillräckligt me mina egna tankar.
"Du måste gapa!"
"Måse jag gapa?"
"Ja, du måste gapa stort, så här!"
Kvinnan gapar
"När gravida gapar får babyn lite ljus"
Jaha så var man sjuk igen då. Snoret rinner ögonen rinner och huvet sprängs på mig.
Känns lite jobbigt måste jag säga. Att de enda jag orkar göra är att gå mellan tanken och pumpen.
Jag vill mycke hellre vara på förskolan me barnen. Bra mycke roligare. Men men, vad kan jag göra åt saken?
Jag får stoppa mig själv i sängen me ett gäng näsdukar och alvedon. Så ska de nog bli ordning på de här igen.
(Jag har laggt upp den förr men jag tycker att den är så söt så den får vara me igen.)
Var upp till mamman idag på jobbe för att överaska henne me en liten namnsdagssång och en trisslott. Överakad tror jag. Men sjujävla roligt.
