Jag börjar min lilla vandring hemmifrån.
Med lite musik i öronen så blev jag på g=)



Jag kom till det första vägskälet och valde den vänstra vägen.

Jag gick längst det vänstra vägen å den började luta


 å stenigt var den å halt. jag tänkte att här skulle man ha haft bråddar på sig. ta det säkre före det osäkra liksom
=)


Jag fortsatte att ta den vänstra vägen eftersom att det hade gått så bra tidigare.

Efteett tag blev det väldigt stenigt och fullt med rötter.Jag tänkte om jag hade vart en pygmé eller nått så hade det varit som världens berg eller nått.

   

Jag tänkte att det kanske är så här pygméerna bor. I fler vånings barr hus med små gräsaltanern eller nått.

I alla fulla fall så fortsatte jag min väg. . .
MEN. . . Så kom jag till ett litet hinder. . . Vattenhindret



Som tur var så hade jag på mig mina stövlar


Så jag klarade det.
YEEY!

Men så hörde jag ett ljud. Ett konstigt ljud. Antingen så var det en helekopter. . . eller. . . kunde det vara. . . en kulspruta!?



Den tanker glömde jag tillslut för att jag blev tvungen att vända eftersom att jag förmodligen kom fram till en jättestor vattensamling eller sån här där det är fullt med blött gräs (kommer inte på vad det heter)

På vägen tillbaka stötte jag på mitt andra hinder


Inte så stort hinder med dock ett hinder som jag fick hoppa över. Skutte skutte skutt.

Så på vägen hade jag min ipod med mig och Hakuna matata kom.
"Inga bekymer man är lycklig var dag. . ."

Så jag fick väl vara lycklig där för ett tag







Jg fick välja en annan väg som jag skulle gå. Så jag valde vägen som går rakt fram.
Jag gick på vägen som går rakt fram tills jag kom till en korsande stig.
Jag var lite vilse i pannan innan men nu viste jag vart jag var.


Jag hade hamnad på vägen jag gick förra gången!

Jag fortsatte den vägen en bit tills jag jag såg muren. Där gick jag in och fortsatte på en annan stig.



Ett träd hade fallit och jag tänkte;
"Tänk om det har vart en orkan här?"

Tecknen för det blev tydligare

 

Jag fortsatte dock gå på och kom till en uppförsbacke. Eftersom att jag har blivit så otränad på kupen av min ätstörning så blev jag fort anfådd



När jag återhämtat mig fortsatte jag på den bergiga stigen. Halt vart det och jag tänkte;
"Tänk om jag skulle ramla här och bryta benet eller nåt. Oxå skulle jag inte kunna ta mig upp. Självklart så skulle jag ringa på ambulans. Men vart skulle jag säga att jag var nånstans? jag visste inte rinktigt vart jag var på kartan. Skulle jag bara säga att jg är i skogarna (som är rätt stora) hemma vid mig och hoppas på det bästa?"

Trots min tanke så ramlade jag inte. Tur de=)
Men tillslut så kom jag fram till civilisationen igen





Och jag viste vart jag var igen

Jag gick in i civilisationen och forsatte på rätta vägen tills jag var hemme igen



Tummen upp för mig

Den här trippen får fyra av fem toasters. Kanon kul!

Jag började gå i skogen och hittade vad jag tror skulle kunna vara en gammal mur. Jag e inte riktigt säker men man vet aldrig.


 

jag kom rätt på stigen igen


     

Jag gick och gick och gick och gick och gick . . . .. . . . . . . . . . .

Stigen den fortsatte

men tillslut såg jag min räddning (?)




"Den gula byggnaden"

"Den gula byggnaden" såg till en början lite mysko ut så jag bärjade tänka;
"Tänk om jag skulle komma mitt upp i en mordutredning! Eller om jag själv skulle hitta ett lik eller nått som legat där i skogen i en vecka. vad skulle jag göra då? Skrika rakt ut och sen ringa polisen? det kanske skulle bli världens utredning. Och dom kanske misstänker oskyldiga lilla mig. men tillslut så skulle dom inse att lilla oskyldiga jag inte skulle kunna mörda någon. Oxå skulle jag få gå fri!"

Men åter till min lilla skogstripp.


Jag kom till det första vägskälet. Vilken väg skulle jag ta? Jag chansade och kom till en återvändsgränd så jag fick vända och gå vägen som gick till vänster.



Jag gick på "den vänstra vägen"

Jag gick och gick och gick



Tillslut så åkte mina strumpor ner på fötterna så det började skava. och så kan man ju inte vandra. Så då fick jag stanna för att dra upp dom.



Sen såg jag denna skylt. Vår kommun gör sitt jobb!
"Nedskräpning ocg tippning i naturen (. . . . .något jag inte ser. . . . .) är förbjuden . . . . ."

Men! Och ett stort MEN! Denna skylt stod lutandes mot en liten sten mitt ut i skogen. En liten ynklig skylt. Hur många kan se den där? Det här är skandal! SKANDAL!

Trots min uppretning så fortsatte jag längst vägen med hamnade även här vid en återvändsgränd där det stod ett hus. På tomten stod en man och gjorde något med huset. Han tittade lite konstigt på mig. Han kanske trodde att jag var någon kriminel tok som var ute på min koll-läget-runda. Jag snabbade mig därifrån så fort jag kunde så han inte skulle hinna ringa polisen eller nått. . .



så såg jag band i skogen som såg ut som polis-band som dom avskärmar med. Hade mannen redan hunnit ringa eller. . . HADE JAG HAMNAT MITT UPP I MORDUTREDNINGEN!?



Men jag kunde snabbt andas ut


Kommunen fortsatte sitt arbete med naturen.
"HÄNSYN"  "NATURVÅRD"

Ingen mordutredning här inte. Piu!

Jag fortsatte leta efter "det första vägskälet" Och på vägen såg jag denna trevliga skylt;

FÅGELSÅNGEN

 

Jag fann min väg! Yeey!!!!!!!!!!!!!!!

Och påvägen tillbaka träffade jag på

 alla små kott-barn  herr sten  fru sten-mossa

en mycket trevlig liten familj=)

På min skogstripp hade jag lite skön musik oxå. Så kom "Dancing in the streets" Fast jag tänkte "Dancing in the woods" Så det var bara att göra som sången sa;

   

Jag fortsatte på min väg och kom till en liten, liten, liten bro över en liten, liten, liten bäck

   

Men jag klarade det!


Jag fortsatte på vägen hemmåt. Den här vägen.

Och tillslut så tog min lilla skogstripp slut för då kom jag hem.


Tummen upp för mig!

Den här skogstrippen får fyra av fem toasters. Kanon kul!