Så fick man ett "anfall" igår igen. panikångesten tog över mig och gv mig ett anfall.

när jag får såna såå blir jag så trött och så dåsig av "andnings-påsen" att jag varken kan prata eller gå.
det jag får fram är "öh öh öh" alla funktioner i kroppen försvinner.

alla känslor kommer över en och det går inte att kontrollera känslofloden.

men många gånger nu på slutet har jag börjat kunna känna av när det händer.
men som igår gick det inte att få kontrollen och allt bara skenar iväg. det är jättejobbigt. att man inte kan få ut det man känner åt rätt håll istället?

men då rycker mina underbara föräldrar in och hjälper mig få kontroll så jag kan andas riktigt och lugna ner skakningarna. jag är så glad att jag har er. untan mamma och pappa skulle jag aldrig klara av nånting. dom bästa.
jag älskar dom jätte mycket. Tack för allt ni gjort.

chilivippen