Det blev en bulldag idag.
Jag bakar gammelmimi-bullar. Dom bullarna som mammas mormor alltid gjorde när vi var små.

Lukten väcker minerna. Nu börjar jag nästan gråta, vad jag saknar henne.

Men iallafall så har jag inte bakat den jag började på avdelningen här hemma i sundsvall. och det var ju i april. i början av april tror jag det var. Herregud det är tre månader!!!!! 

det var lite jobbigt faktiskt. Jag är ju lixom så van vid att när en deg är på jäsning börjar jag med nästa smet eller deg. Så jag kände verkligen hur det kliade i fingrarna att få fortsätta i samma spår. Men så vet jag ju vad som händer. då är jag lixom tillbaka i samma spår igen. och det sista jag vill är att gå tillbaka till min ätstörning. så jag fick mycke hjälp från pappa som var hemma och övervakade mig. som tur var.

En spark i röven på ätstörningsdvärgen!!!!!!!!!! haha=)