Kom på nu att jag är less på min ätstörning allt som kommer på köpet.
Alla röster i huvet som ska analysrea allt jag gör och sen vrida allt till att allt är mitt fel.

Jag är less på att jag ine kan låta mig njuta av det goda livet. Av allt som finns att äta utan att få ångets. Inte kunna gå på stranden för att jag (dvärgen) säger att jag inte passar in bland andra på alla sätt. Jag vill duga. Jag vill kunna stå för den jag är. Och jag vill göra det nu. Kanske jag vill för mycket på en gång.

det är som Tina Nordström säger i sin bok "genom helvetet".
allt är en fobi. är man tex. rädd för ormar går man inte direkt på att ta en orm runt halsen. Man blir inte fri sin fobi om man rusar fram och har bråttom. Mn måste ta det stegvis.
(det är inte direkt översatt)

det är faktist sant. Tankarna måste man jobba bort stegvis. dom försvinner inte på en gång.

en mycket bra bok. kan jag rekomendera för er som är intresserad.