Så efter en dag fylld av tårar och arg miner börjar jag känna livet komma tillbaka.

Skickade iväg ett mejl till af imorse och hon ringde tillbaka nu på eftermiddan och hon skulle prata med tjejen från kommun. så hon ringde nu alldeles nyss. Kanon!

Så jag kan få börja på något företag inne stan som oxå har sånna som mig. Så jag blir som en alltiallo grej. Men det känns bra iväntan på Minerva. Ha hoppet uppe iallafall. Livet börjar sakta smyga sig på.