. . . med min käre vän carro och hennes vän. Vi såg 2012

Lite mycke konstlad tur i början men blev skitbra tillslut. Och många gånger höll jag på att grina på mig.
att sitta på bion gick bra. I början när allt var ljust och jag såg alla som satt (det var totalt knökat med folk) kom jag på mig själv med att försöka lista ut en väg för att kuna fly så snabbt som möjligt. Och jag tänkte hur sjutton ska jag klara av att sita här i 2.40 timmar? Pulsen steg och jag funderade på att gå därifrån. Men vad hade de hjälpt till med? Dvärgen och smärtan hade ju bara vunit. Men nu var det jag som vann. Jag satte mig över dvärgen och tittade klart på filmen. För när dom släckt ljuset och jag inte såg alla runt om kring mig och jag kunde hålla fokus på nått annat istället.