Jag har haft en stramande ond känsla i tungroten. Nu vet jag varför! Jag har ju rivit mig.
Jag började gå i skogen och hittade vad jag tror skulle kunna vara en gammal mur. Jag e inte riktigt säker men man vet aldrig.
jag kom rätt på stigen igen
Jag gick och gick och gick och gick och gick . . . .. . . . . . . . . . .
Stigen den fortsatte
men tillslut såg jag min räddning (?)
"Den gula byggnaden"
"Den gula byggnaden" såg till en början lite mysko ut så jag bärjade tänka;
"Tänk om jag skulle komma mitt upp i en mordutredning! Eller om jag själv skulle hitta ett lik eller nått som legat där i skogen i en vecka. vad skulle jag göra då? Skrika rakt ut och sen ringa polisen? det kanske skulle bli världens utredning. Och dom kanske misstänker oskyldiga lilla mig. men tillslut så skulle dom inse att lilla oskyldiga jag inte skulle kunna mörda någon. Oxå skulle jag få gå fri!"
Men åter till min lilla skogstripp.
Jag kom till det första vägskälet. Vilken väg skulle jag ta? Jag chansade och kom till en återvändsgränd så jag fick vända och gå vägen som gick till vänster.
Jag gick på "den vänstra vägen"
Jag gick och gick och gick
Tillslut så åkte mina strumpor ner på fötterna så det började skava. och så kan man ju inte vandra. Så då fick jag stanna för att dra upp dom.
Sen såg jag denna skylt. Vår kommun gör sitt jobb!
"Nedskräpning ocg tippning i naturen (. . . . .något jag inte ser. . . . .) är förbjuden . . . . ."
Men! Och ett stort MEN! Denna skylt stod lutandes mot en liten sten mitt ut i skogen. En liten ynklig skylt. Hur många kan se den där? Det här är skandal! SKANDAL!
Trots min uppretning så fortsatte jag längst vägen med hamnade även här vid en återvändsgränd där det stod ett hus. På tomten stod en man och gjorde något med huset. Han tittade lite konstigt på mig. Han kanske trodde att jag var någon kriminel tok som var ute på min koll-läget-runda. Jag snabbade mig därifrån så fort jag kunde så han inte skulle hinna ringa polisen eller nått. . .
så såg jag band i skogen som såg ut som polis-band som dom avskärmar med. Hade mannen redan hunnit ringa eller. . . HADE JAG HAMNAT MITT UPP I MORDUTREDNINGEN!?
Men jag kunde snabbt andas ut
Kommunen fortsatte sitt arbete med naturen.
"HÄNSYN" "NATURVÅRD"
Ingen mordutredning här inte. Piu!
Jag fortsatte leta efter "det första vägskälet" Och på vägen såg jag denna trevliga skylt;
FÅGELSÅNGEN
Jag fann min väg! Yeey!!!!!!!!!!!!!!!
Och påvägen tillbaka träffade jag på
alla små kott-barn 
herr sten 
fru sten-mossa
en mycket trevlig liten familj=)
På min skogstripp hade jag lite skön musik oxå. Så kom "Dancing in the streets" Fast jag tänkte "Dancing in the woods" Så det var bara att göra som sången sa;
Jag fortsatte på min väg och kom till en liten, liten, liten bro över en liten, liten, liten bäck
Men jag klarade det!
Jag fortsatte på vägen hemmåt. Den här vägen.
Och tillslut så tog min lilla skogstripp slut för då kom jag hem.
Tummen upp för mig!
Den här skogstrippen får fyra av fem toasters. Kanon kul!
Jag vet att det inte e jul riktigt än. . . men den nhär e ju så bra.
The real group är ju genialiska! Och den här låten; lyssna bara på texten.
Visst e den bra?
Goodnight, sweetheart, well it's time to go, Goodnight, sweetheart, well it's time to go, I hate to leave you, but I really must say, Goodnight, sweetheart, goodnight. Goodnight, sweetheart, well it's time to go, Goodnight, sweetheart, well it's time to go, I hate to leave you, but I really must say, Goodnight, sweetheart, goodnight. Well, it's three o'clock in the morning, Baby, I just can't treat you right, Well, I hate to leave you, baby, Don't mean maybe, because I love you so. Goodnight, sweetheart, well it's time to go, Goodnight, sweetheart, well it's time to go, I hate to leave you, but I really must say, Goodnight, sweetheart, goodnight. Goodnight, sweetheart, well it's time to go, Goodnight, sweetheart, well it's time to go, I hate to leave you, but I really must say, Goodnight, sweetheart, goodnight. Mother and oh your father, Might hear if I stay here too long, One kiss and we'll part, And I'll be going, You know I hate to go
.
Goodnight, sweetheart, well it's time to go,
Goodnight, sweetheart, well it's time to go,
I hate to leave you, but I really must say,
Goodnight, sweetheart, goodnight.
Men dom e ändå underbara=)
När dom kommer inrusande mellan ½timme ich 1timme efter utsatt tid är det fullt hus i hela ungefär 1½-2 timmar. sen får dom myror i rumpan och försvinner en efter en. och eftersom att hela min släkt är lite döv av sig så är ljudnivån på de övre desibelnivåerna som inte är bra för en mänsklig varelse. Men man har vant sig. Och den e ju underbar ändå. Men man kan säga att när alla har gått så infinner sig lugnet igen. . .
|
"Vad det är bra att jag har dig. |
|
|
|
|
Vad det är bra att vi har oss |
|
|
|
och jättebra är det förstås; |
|
|
|
att vi får träffas varje dag |
|
|
|
och va´ tillsammans, du och jag. |
|
|
För ingen, nej ingen vill va´ ensam." |
(ur; Nils Karlsson Pyssling)
Jag vill bara tacka till alla som har hjälpt mig genom alla problem. Alla ni som har stöttat mig, skällt på mig, sagt fina ord. Och alla ni som fortfarande står kvar vid min sida. Allt har betyt mycket för mig. Så tack min underbara familj, min underbara släkt, mina underbara vänner, alla underbara på freja, ni som hjälpte mig upp tll freja och alla ni underbara som läst min blogg. Ni fnns alla i mtt hjärta.
så man kan fortsätta med dagens bestyr. Och mycke bättre än alla dom där medlerna och pillrerna som ska hålla en vaken. nä säger jagbara. ta en lten sovlur så ska du känna att du blir piggare=)
Jag har aldrig gillat dom och kommer nog aldrig att göra det heller. För mig har dom redan fått sin idotstämpel
Söndag är alltid en ångestdag. Man har ångest över veckan som kommer.
vad ska man göra av veckan? Jag är öppen för alla förslag. . .
vad jag vet är att jag ska träffa en på psykiatrin. (fick en tid av han när jag var och surade lite på dom) och sen ska jag kontakta försäkringskassan igen imorrn. Fick det uppdraget i fredags av Unga vuxna. SÅ att jag kanske kan få en praktikplats här framöver. jag håller alla mina tummar för att det ska gå vägen.
jag saknar mina älskade uppe i ume. pussar och massa kärlek till er
Jag har vart upp på Unga Vuxna och sagt att nu får dom ta sina fingrar ur ashlet. (kanske inte så hårt men. . .) Jag var upp dit iallafall och sa att nu får dom ordna en tid åt mig. Eftersom att min kontaktpersom skulle ring mig tisdags och nu e de fredag. . . Jag fixar inte det här själv. Jag sa det att om ni låter mig vänta ännu längre kommer jag snart vara tillbaka i samma helvete. Och det finns inte med på min karta att det ska hända. punkt slut!
Allt handlar om intällnng=)
var till arbetsförmedlingen i måndags för att skriva in mig igen. Som tur var behövde jag inte göra om själva inskrivningen. utan dom bara skrev in att jag är back in buissnis.
Så nu försöker jag kolla på utlagda jobb och kolla på olika jobbcoacher som arbesförmedlingen använder sig av. Verkar ju bra. Då har varje coach c:a 20 peroner att ta hand om stället för, som arbetsförmedlingens handläggare, drygt 100. Känns som att man kan få mer stöd. Men då gäller det bara att hitta en bra coaching företag oxå.
Så nu ska jag försöka göra lte mer uppdatering här.
1. Komvux; jag ska höra hur och när jag kan få börja läsa igen. Eftersom att jag redan hade börjat på ma c så tycker jag att jag bara kn hopp in.
2. Expert; Jag ska sura lit på dom om min datorjävel som bara flimmrar. dom lär väl känna igen mig där vid det här laget=)
3. Arbetsförmedlingen; Har skickat iväg met litet mejl till min handläggare och frågat hur jag ska gå tillväga nu när jag e tillbaka och om vi kan träffas nåt.
Det är alltid där man börjar. Kanske inte i hemstaden med i den stad man är skriven. Och om man inte kan få någon kontakt där kan man alltid kontakta ungdomsmottagningarna eller om det finns någon ungdoms hälsa.
Men jag gick på Psykiatrin. Jag hde en egen kontakt och jag hade en sjukgymnast. Sjukgymnasten hjälpte mig väldigt mycke. Jag älskade att få gå dit varje vecka. Att få en liten stund för sig själv i all denna skit är mycke värt även om man inte tror på det.
Men tyvärr så var det nästan det enda som jag kunde få ut något bra av. Och tyvärr är inte psyk här så pass utvecklat för att kunna hjälpa mot ätstörningar. Jag provade precis allt som fanns att göra här. Jag gick på en intensivvecka full med information om mat och varför man behöver mat och om ångest . . . Vi lärde oss inget om hur vi skulle lägga upp mat på tallriken eller hur vi skulle göra för att jobba igenom ångesten och heller inte hur man skulle kunna undvika kräkningarna. Sen gick jag på matstöd två omgångar. Där var vi mellan 3-4 stycken samtidigt. ovh vi kom till lunch och fick åka hem efter middan. Så vi fick ju dom stora målen men alla andra mål som jag skulle klara av själv var väldigt långt borta. Och jag fortsatte att gå regelbundet på toaletten.
Men när jag innan jul förra året svimmade (på grund av för lite mat) insåg jag att jag har ett problem som jag inte kan jobba mig ifrån själv. Så då börjde min kamp om att få en remiss till FREJA-gården. Eftersom att jag visste mycke om FREJA och jag vet några som varit där kändes det självklart att jag skulle dit. Men fick mycke motstånd från hela psykiatrin. Och jag har ju legat under BMI gränsen men det har inte varit "så mycke". Så de som skulle skriva remissen tyckte att det skulle bli för dyrt att skick upp en tjej som inte är gravt underviktig. Så mina tankar var ju att jag var för tjock. Även om jag nu kan förstå att dom inte menade att jag var för tjock och behövde gå ner i vikt ännu mer. Så blev min tolkning av det så.
Och det är ju inte vikten som det handlar om egentligen. Det är bara symtomen på det verkliga problemet. Det har jag fått lära mig nu på FREJA.
Men efter mycke tjat från mig och mina föräldrar och ett antal panikångest attacker inför psykologer, kuratorer och läkare Så fick jag tillslut min välförtjänta remiss. För jag visste att det jag behövde (lämna över min kontroll i andras händer 24 timmar om dygnet för att kunna äta och i slutändan må bra) kunde jag inte få här.
Men sen är det så att alla landsting har olika utveclad plan mot ätstörningar. Och bara för att jag inte kunde få den vård jag behövde här kan ni fortfarande få det via er psykiatri. Och kom ihåg att om ni inte kan få hjälp på en gång av erat kandsting så finns ungdomsmottagningen.
Förlora inte hoppet! Hjälpen finns.
I kungens granna slott stora stora stora kök
där finns en liten liten piga
som alltid har så brott för där är så mycket stök
och jämt ska hon fr alla vakert niga
och bannor ut av alla hon måste ta emot
för jämt är lilla näsan så ryslugt svart av sot
och tidigast av alla hon stiger ur sin säng
och sen går hela dagen runt uti ett enda fläng
Först ska kungens krona hon göra riktigt fin
och gnider den me putset blanka lätta
och sen på huvudknoppen av drottning sura minn
hon lockperuken riktigt rätt å sätta
och sen går hon och väcker prinsessan ädelknopp
och tittar noga efter att snällt hon stiger upp
och sedan under dagen hon har ett farsligt sjå
att lära allra allra minsta lilla prinsen gå
Och hon ska skura trappan och hon ska skura golv
och hon ska bära slask och ved och vatten
hon kommer ej i säng förrän klockan slagit tolv
och då så får hon ligga brevid katten
men hon är aldrig ledsen fast det e mycket knog
hur än det går i livet så klarar hon sig nog
för se hon går och sjunger så glatt vad hon än gör
ty kungens lilla piga har ett strålande humör
den här sången sjöng alltid mamma för oss när vi var små. Och än idag kan hon sjunga den när man inte kan sova=)
Hörde den här låten på min i-pod på bussen en gång på väg hem från ume och kunde få styrkan att äta upp min macka. Jag hörde ätsörningen sjunga till mig
"Snälla, snälla, snälla, snälla
Jag ber dig, snälla, snälla, snälla, snälla
Stanna kvar hos mig
För jag behöver ju dig. . ."
Det är en stark låt med många känslor
Jag saknar redan alla underbara på FREJA. Puss på er alla.
Många säger att jag har blivit Ida igen. Och jag blir så glad för allt sånt. Även om jag har svårt att ta emot på stunden. Så går det in.
Så nu väntar det hårda arbetet; hålla strukturen varge dag. För på min karta finns inte att hamna i skiten igen.
Men hur har då sista veckan varit? Jo;
*Tårar; Varge dag har det fallit några tårar (bra tårar dock)
*Sista; Mycket sista den här
så jag har valt ut min sista låt till rörelsegruppen imorrn. En hemlis änså länge.
jag har valt vad jag vill ha med på samma grupp. Bollmassage!!!!!!!!!!!!!!!! hade gärna velat ha endast bollmassage hela gruppen=)
Sen förbereder jag mig för att hela samtalsgruppen ska handla enbart om mig och min väg. Känns lite konstigt att allt ska kretsa kring mig. Men det är väl nån mening med det å.
Aktivitetsgruppen har jag bestämt BOWLING!!!!!!!!!!! Hur roligt e inte de. Det e inte så ofta man gör det. Men när man gör det önskar man att man gjorde det oftare.
Avslutningsmiddan har jag som nästan bestämt. men det e oxå en hemms=) det får ni veta till helgen vad det vart. Samma me avslutningsfikat på fredag. Och då ska personalen vara me oxå. Lite nervöst. jag kommer säkert fälla en liten tår där.
jag önskar nästan att man kundde ha avslutningsveckan utspritt så det inte blir så mycke sorgligt på en vecka. Men man ska väl känna sorg oxå. En mycke viktig känsla. Eller e de en affekt?
Men värst kommer nog bli att behöva säga hej då till alla. Tjejerna och personalen och min kontaktperson. dom har ju varit min värld och verklighet under det senaste halv året. Så till alla er; Ni är underbara allihopa. Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
för det gör dom"
så till lunch idag blev det lite subway=) inte så dumt. muma!
tack min kära syster för det förslagen. hom e inte så dum min syster hon e rätt bra=)
fast jag har nog tillräckligt med italienare i min mage. har varit på vapiano på gamla stan och ätit middag. En stark tomatsås med tagliatelli pasta. det brann nästan i min mun. med det släcktes snabbt med lite rosévin. och som perfekt avslut på detta blev det panna cotta. Muma=)
men till saken. . . veckan som varit:
*gofika; standard på måndagmorgon. kanellängd den här gången.
*egen musik; på rörelsegruppen på måndagar får en av oss ha en egen låt med oss som vi ska röra oss till på olika sätt. så det var min tur den här veckan. så jag letade bland en massa gamla godingar. men flaskan hamnade på "Barbie Girl".=) mycket roligt. . .
*sista måndags resan; med buss. så nu slipper jag ställa klockan på 04.01 längre på måndagarna=) Så himla skönt
*matdag; hade jag i tisdags. Så jag gjorde mammas superduper-ta-mig-till-himmelen-goda kötbullar som jag gjorde en liten twist på. Jag hade soltorkade tomater och fetaost. super gott blev det. och till det hade jag egen potatismos. inte så himla dumt faktiskt. och till efterrätt gjorde jag varm fruktsallad med riven vit choklad. muma=)
*sista bildmålningen; hade min avslutningsbild i måndags. så nästa vecka harjag bildvisning där vi går igenom alla mina bilder som jag har gjort.
*konstutställning; på en av våra dagliga 15 min-promenader gick vi upp till umedalen och hamnade där på en utställning där flera konstnärer hade tolkat Freud. REMOVED FROM THE EYES OF STRANGERS hur bra som helst.
värt ett besök=)
har hamnat hos min käre syster i stockholm. hela familjen e samlad. and i löööööööööööve it=)
så nu ska vi ut på staden och shoppa loss. uppdatering senare
puss puss på er ha en underbar dag för det ska jag ha=)
God natt allesammans och ha en underbar vecka för de ska jag ha ;)
hejhej ja bruker läsa din blogg o ja tycker du gör det så bra! ja förstår kanske inte alltsom du går igenom, men tycker du ska kämpe på tjejen! /lisen
Tack så himla mycket det betyder massor att veta att det finns dom som bryr sig!
Jag blir så himla glad. Det är sånt här som gör att man orkar fortsätta sin kamp.
kom ihåg mitt motto; JAG FÅR ÄTA VAD JAG VILL; VARJE DAG; RESTEN AV MITT LIV
inkl. pölsa!
Snälla underbara mamma har satt fram melon till mig. Och det luktar så gott. Jag vet att jag borde ta en liten bit. Men "ät-dvärgen" säger åt mig att inte ta nånting. Känner mig så splittrad.
Mamma jag älskar dig för allt du gör för mig. Massa kärlek till dig
På bussen idag på väg hemmåt satt två tjejer i 15-års åldern och fnissade och skrattade. Jag tänkte så himla härligt det låter, helt bekymerslöst (nu vet ju inte jag vad dom bär på i sig men. . .). Och sen hör jag hur de börjar disskuera hurvida dom ska våga gå på busstoaletten. . . Är det såna bekymer man ska ha i den åldern? För då har jag missat en hel del.
Nytt motto när behandlingen på FREJA börjar lida mot sitt slut. . .
MINDRE ÄTSTÖRNING; MER LIV!
Nu måste jag ta och lägga in en högre växel. Vill jag vara frisk snart så finns det inga genvägar.
(genvägar är lltid senvägar)
Så för att kunna utmana detta har jag fått läxa med mig hem=)
Mission: Äta själv
Jag ska ta mitt ansvar som den vuxna människa jag är och äta middag på egenhand i morrn. . .
Lite nervöst och ångestladdat är det. Men vafan jag kan ju inte stå och trampa där allt känns tryggt. Jag måste ta mig i kragen. KOM IGEN NU IDA!
*Sista kroppskännedomen, kom som en chock i torsdags att det var sista gången. Så nu känns det att jag är inne på sluttampen.
*Ut med det gamla. . . , Har tagit tag i en del jobbiga saker och rensat bort dom totalt! Så nu e det inge bekymmer längre
*Matdag; ännu en dag med mat. Torsdag blev min dag. Så jag gjorde quornwok till midda och nån bärsootie/bärglass till efterrätt.
Och jag vill tacka dom underbara på freja för att ni har stöttat mig i veckan och mina bekymer. Ni betyder massor
Jag känner mig tom efter veckan. Två veckor kvar.
Men tom av allt som hänt. Men på ett bra sätt. Jag kan känna att någonting lyfts från mina axlar och att det är borta för alltid. Och det känns så *pip* bra!!!!!!!!!!!!!!!!
Konstigt att man kan uppskatta en tom-känsla.