Efter en dag i ume (kanske mest i bilen mellan) e jag nu asbannan trött.

De har vart en bra dag ialllafall. Lite blandad så där. men jag e nöjd me hur den blev.
Körde själv upp till ume och sen hem igen. Sju timmar i en bil ungefär sammanlagt.

Hela vägen upp till ume kändes jättebra och jag var jätteladdad för att få komma upp och hälsa på alla.  Men när jag kom till bron innan "ume-city" var det som att alla känslor som jag lämnat där låg och lurade. Hjärtat börja banka och allt kom övermig. Men när jag nu hade tagit mig dit var det bara att köra vidare och se glad ut.

På öppenvården träffade jag jättemånga av personalen och de var så himla roligt. Alla var sig så lik och så öppna å glada. Jag kände  mig verkligen välkommen upp igen. Å få träffa min kontaktperson var hur kul som hellst. Och nu e de officiellt slut på kontakten där uppe. Inga mer tider att passa. Känns som ett stort tomrumm bara. Jag vet inte vad som ska bli i de rummet nu.

Sen att åka ut till huset var ännu värre. Ju närmare jag kom dit ju mer nervös blev jag och hjärtat banka för tusen när jag plingade på klockan. Men alla satt där i soffan och det var bara konstigt att vara där igen. Där jag har känt så mycke. På nått sätt hade jag väl lämnat mycke av mina känslor och tankar där som helt plötsligt stod framför näsan på mig igen. Konstigt.
   Sen kom jag på mig själv med att ha hamnat i mitt hörn i soffan. Jag drogs lixom dit bara. Och att få träffa personalen som var där. Gud vad de var roligt att få se alla. Som jag har saknat dom utan att veta hur mycke. Och at tde var samma fyra kvar som när jag slutade där var oxå lite roligt.

Helt klar blev det en bra tripp. En egen tripp oxå. Min första egna tripp.

Det får fem av fem tosters. Kanonkul!