jag måste säga hej då till alla idag. Maria (min sjukgymnast), Björn (min psykolog) och mina vänner på avdelningen. alla på samma dag. snyft. jag känner på mig att det kommer bli en känslosam dag idag.
men samtidigt så vet jag att jag kommer få det bra på freja oxå.
så ni som är kvar på avdelningen: ta hand om er så ses vi och jag vet att ni oxå snart får er chans. pussar och kramar till er. så ses vi när jag kommer hem på helgerna, för ni kommer inte undan mig=)
massor av chilivipen-pussar och chilivipen-kramar
när jag får såna såå blir jag så trött och så dåsig av "andnings-påsen" att jag varken kan prata eller gå.
det jag får fram är "öh öh öh" alla funktioner i kroppen försvinner.
alla känslor kommer över en och det går inte att kontrollera känslofloden.
men många gånger nu på slutet har jag börjat kunna känna av när det händer.
men som igår gick det inte att få kontrollen och allt bara skenar iväg. det är jättejobbigt. att man inte kan få ut det man känner åt rätt håll istället?
men då rycker mina underbara föräldrar in och hjälper mig få kontroll så jag kan andas riktigt och lugna ner skakningarna. jag är så glad att jag har er. untan mamma och pappa skulle jag aldrig klara av nånting. dom bästa.
jag älskar dom jätte mycket. Tack för allt ni gjort.
chilivippen
så himla skönt det ska bli att få hjälp att komma till rätta med alla matproblem. att slippa få ångest och panik av att ha ätit ett litet russin. och slippa ha den där "sköna" känslan efter att ha varit på toaletten och sen se allt spolas ner. all mat och all fett på kroppen som försvinner när man spolar, och aldrig mer behöva se det. jag känner mig så renad på nått vis av att få gå på toaletten. att få ha den känslan hela tiden. jag vill vara fri från all fett på kroppen. att kunna runt med händerna på armarna och benen. och få en så platt mage som det bara går.
men ju mer man tränar och ju mer man bantar med nya metor hela tiden och all tanke på kalorier gör att man alltid känner sig ännu lite tjockare. och så går det i en ful svart cykel som bara gör en ännu sjukare.
så nu ska det faktiskt bli riktigt skönt att få komma ifrån allt vad matproblem innehåller. jag vill kunna äta en bulle eller en macka utan att få ångest och att slippa behöva åka in på akuten för att jag har fått en panik-attack för att jag inte orkar med vardagen och allt som hör där till.
för visst förkännar jag att vara frisk som alla andra? för när jag börjar tänka efter så har så mycket i mitt liv varit mot mig själv och alla problem har avlöst varndra. men nu är det min tid att ge igen och vissa alla de elaka dvärjar jag har i mitt huvud(har jag fått från en bok som heter dvärgen, som var en elak dvärg på 1700-talet tror jag som jobbade för kungen) att jag har rätt till det liv som jag föddes till!
chilivippen
så säger den. fast jag var ju redan vaken. det var min andra veckarklocka som veckte mig, mamma.
puss puss på er alla
chilivippen
hela dan igår satt vi på balkongen på avd. Jätte skönt var det. vi blev nog lite brun tror jag=)
Jaha då var det torsdag igen och vi ska på vårdhotellet och äta lite lunch, vet inte vad vi ska få men det blir nog nåntling bra tror jag.
men innan vi ska dit ska jag på skolan och göra prov. Lite nervös är jag nog. men det känns bra. Det är en grej jag är lite osäker på. Men jag får fråga läraren innan.
provet är på kapitel två, lite förändringsekvationer och dervivotorer och lite sånt. det är inte så invecklat som man kan tro. men när man lärt sig alla formler och sånt så är det faktiskt rätt enkelt. man får ju ha formelblad med sig på proven. så det ska nog gå bra!
ha en fortsatt underbar dag=) Chilivippen
Ännu en ny vecka med en väldigt givande helg som varit.
Var upp till Ume och kollade in Freja gården. Var på studiebesök där och var på ett läkarbesök.
Måste säga att läkaren var helt underbar. Många som läkare jag har varit till här i sundsvall har varit alldeles för dömande. När jag har sagt mina problem och varför jag gör det; för att jag tycker att jag är för tjock. Så ser man hur blickarna på dom gå från huvet mer till hälarna. Och hur trevligt är det när man har en ätstörning och ständigt blir granska av sig själv, och få svart på vitt att andra oxå gör det.
Men läkaren i ume var helt anorlunda. Han lyssnade verkligen på mig och tog till sig av det jag sa. Jag kände mig inte som ett objekt eller ett numer i ordningen.
Sen var vi till Freja på ett litet studiebesök, ett eget hus ungeär 5 km från stan, med en trädgård där ma kan äte ute på sommrrna och sitta och sola. Jättefint ställe med bara ätstörda. Man behöver inte ta hänsyn till andra med anndra problem. Alla är där på samma vilkor och man kan känna igen sig i alla. så nu känns det som ännu en milstolpe. Nu är det äntligen på väg.
=)
så idag ska jag träffa min vänn Anna. ända ute i kvissle, uti skogen nästan=). men men vad ska man göra.
jag får ta gps´en så jag kan hitta.
och sen så har jag fått en belöning i veckan av personalen på avdelningen. för att nu har jag gått upp till en normalvikt så för att kunna stabilisera det så har dom tagit bort mjölken för mig på 14-fikat och på middan så nu får jag te och macka till fika och vatten till middag. Grattis Ida!!
jag som älskar mjölk. och dom kan knappast ha pratat med dietisten, för hon säger att mjölk behöver alla ha. och speciellt om man har en ätstörning så att man får mer kalk och sånt till skelettet.
men dom är ju lite konstiga på det där bygget. kunde jag inte ha fått en frukt till fikat istället? nä då tar dom bort mjölken!
det här få rvi ta tag i till veckan på tisdag när jag är där igen. tills dess så kommer jag att dricka mjölk i alla fall. vare sig dom vill eller inte!
men igår var dom inte riktigt genom kokade. mitten var helt degig och maten fastnade halvägs ner i halsen och växte i halsen och i magen och jag kände all fett som satte sig på kroppen, alla kalorier fruktansvärt jobbigt. och jag hörde dvärgen på axeln säga: "spring här ifrån, du är inte värd att bli frisk, spring på toaletten och få upp allt,du blir bara tjockare och tjockare"
och jag kände bara, snälla kan nån komma och ta mig här i från. jag grinade å åt grinade å åt. och ville inget hellre än att få gå på toaletten men jag tog mig igenom alla tre och sista på sista tuggan kände jag att det avr nära att komma upp fel väg. men maten stanade där den skulle och jag är stolt att jag klarade av det och lyckades stå ut med dvärgen.
på påsk dagen hade vädret vänt och var hos oss hela dan
vi satt på bryggan hela dan och bara solade
med solbrillorna på blev jag en prickikorv i ansiktet
när dennis kom nerskuttandes så spelade vi
"mexican train" från klockan tolv till fyra
Så ska man sammafatta hela helgen var den himmla underbart bra
Mamman och syster (och jag bakom kameran) tar en sväng mot bommarna
Finvädret var inte med oss
Så vi bestämde oss att ta en titt upp till kusinen och mastra, och se om dom kommit än
och det hade dom=)
sen tog vi os en sväng om och gick åt andra hållet
där bäcken var uppen och porlade, och porlar den så är det vår!!!!
här är vi de tre musketörerna och spelade "Nicke och Nilla"
innan vi grillade till middan
freja gården- here I come
Nu har jag fått en tid till bedömningssamtal och studiebesök.
så på söndag bär det iväg. mot ett bättre och mer värdefullt liv, mot en framtid.
vill inget hellre än att få bli frisk. att skita i vad jag äter och inte få ångest för det jag har ätit.
och få lite terapi mellan måltiderna. för det har vi inte nu kan jag säga. man sitter bara rakt upp och ner och väntar på att det ska bli mat och fika. vi får gå ner på verkstan på tisdagar om vi vill.
så jag hoppas att jag får ut mer av freja gården än 52´an.
=)
lång ledig från avdelningen, syster har varit här och vi har varit uppe i stugan hela helgen.
i lördags målade vi ägg och letade påskäggen. och på kvällen grillade vi årets första grill med min kusin dennis och mastra=)
och igår var det finväder hela dagen (mycket efterlängtat) så vi satt ute på bryggan från klockan tio till typ halv fem. så nu ser jag ut som en prickikorv. jag hade solglasögonen oxå så jag har två vita runda grejer runt ögonen. så himla fint. eller?
ska väll kanske ta bort den så har jag den här kvar. blir lite betungande med två bloggar kanske.
idag ska jag till avdelningen och äta lunch millis och midda. får väl se vad det blir. det är ju inte hotellets mat, men men vad ska man göra. det är bara att äta och se glad ut.
längtar så för att jag ska få kallelsen från freja snart. vill dit upp så fort som möjligt. gärna innan sommaren. så jag oxå kan få bli pillerfri. är så *pip* less på alla piller. ångeslindrande: minst fyra piller om dan, anti depresivt: ett piller om dan, kalk och vitamin: en av varje. mitt liv består av alla piller tycker jag. lite less, en aning på lille tån kanske.
i morse när jag vaknade ville jag bara ligga kvar och sova.
när vi komm till hotellet för att äta var det jätte tungt. maten var jätte tung att få i sig. men men vad ska man göra? man har inte så mycket att säga till om.
sen hade vi planerat att gå ner på verkstan på eftermiddan. men då var det stängt idag pga utbildning. hum
så då fick vi gå tillbaka och ladda om för att se på film och lösa lite korsord.
och sen kom det bästa! mamma hämtade upp mig och sa att jag ska få komma upp på freja gården i umeå. efter mycke tjat och bråk så fick jag en remiss, och nu när jag vet att jag vet att jag får komma upp innan sommaren förhoppningsvis, det känns så overkligt. det jag har fått stridit för (med mamma och pappas hjälp förstårs) har jag fått nu i min hand.
nu är det inte långt bort från att få ett intresant och värdefullt liv. . . Äntligen
hellst av allt skulle jag bara vilja ligga kvar i sängen och få sova bort hela dan. men det går tyvärr inte.
för idag ska vi äta lunch på hotellet. vet inte riktigt vad vi får, men det blir säkert något bra. hotellets mat brukar vara bra.
så nu ska jag försöka ryck upp mig och ta mig ut till bussen iallafall. så får vi se hur det utvecklar sig.
det känns bara som att även om jag är instäld på att bli frisk och få leva det liv som jag förkänar
så är det svårt att kunna tänka sig en framtid utan min ätstörning. anorexia med hetsätning och självränsning. som dom så fint kallar det.
hela kontollen som man tror att man har, kaloriräkningen, fixeringen av vikten och hur mycket fett man har på kroppen.
jag har haft min ätstörning i nästan 6 år och ingen förstod förrän 1 år tillbaka när jag själv berättade. jag försökte flera gånger under den här perioden kräkas och tankarna på hur mycket fett, godis, dricka allt man stoppar i sig hur mycket det kommer synas på vågen.
och just det här med att jag aldrig har varit farligt underviktig, jag har legat under BMI-gränsen men den här ångesten och paniken jag får av att veta att jag aldrig kunde gå ner till det jag ville för att jag fortfrande hade kvar reflexerna på att kroppen säger åt mig att äta när man inte tänker på det. och sen kompenserar man upp det med kräkningar, över träning, långa promenader(helst löpning), mer bantning.
vad kommer jag att bli utan min anorexi med hätsätnng och självränsning? det är en skrämande tanke.
jag hör dock inga fåglar som sjunger glatt och regnet är inte långt härifrån. hum.
jag måste ta och läre mig en soldans och dansa för de högre gudarna eller nått.
sista dan på veckan och imorgon är man tillbaka på avdelningen, det blir en kort vecka eftersom att det är påsk till helgen. jag hoppas att vi får påsk mat på hotellet, när vi får komma undan storkökets mat.
så jag måste göra något bra av den här dagen, jag och mamma pratade om att åka mer på staden. vi pratade om det igår oxå, men vi blev distraherade av en trappskada, mamma ramlade på trappan i stugan och vart helt däckad. så vi får göra om försöket idag. jag har planerat fika på "tant anki och fröken sara".
kan inte klockan bli nio så jag kan fika och gå och lägga mig
och folket hade börjat ställa sig vid husvägarna på torget, och när dom gör det, ja då är det vår och sommar.
då satt jag oxå på balkongen uppe på avdelningen och solade och skrev lite å mitt historia-arbete om palestinakonflikten (jätteintressant).
sen försökte jag beställa finväder hela veckan av vädergudarna. men tyvärr ville inte dom lyssna på mig.
hum. . .
jag måste nog t aoch dansa en soldans eller nått.
någon som kan?
min älskade syster (lite sne å huve dock, men men vad ska mn göra=)
det var så länge sen vi träffades men ska bli skönt att hon och hennes pojkvänn kommer hem till påsk.
ångesten finns där fortfarande. hoppet att den ska försvinna är långt borta.
jag känner bara att jag är så less på all matstörning. vill bli frisk på en gång. NU!!!!!!!
så efter att ha kommit hem från en nat i stugan tog jag mig ett härligt varmt bad (utan att behöva dra slangen genom hela huset) så himla skönt.
sen vart klockan två och schemat visade mellis. chai te och ost macka=)
jag har fått pippi i chai te nu den senaste veckan. på tant anki & fröken sara hade dom lösviktste man kunde köpa,
ett hette kvinnote, för inre harmoni. tyvärr kunde jag inte känna nån lukt igenom, men det lät spänande.
en helt underbart bra film. men jag undrar bara hur många kethsup flaskor som gick åt.
man kan jämföra blodet med kill bill. blidet sprutar åt alla håll och kanter och är tjockt som jordgubbskräm.
men bra var den. nästa gång ni hyr en film hyr den!!!!!!
såååååååååååååååå bra=)
Maten på matgruppen kommer från sjukhusets storkök. det är massproducerat utan någon kärlek inblandat.
men så fick vi komma upp på vårdhotellet både i tisdags och idag. så himla himla gått. idag fick vi olivfylld köttfärslimpa och rostad potatis.
och salladsbuffen! så underbart gott. dom hade gjort nån marinerad svamp av nått slag. och annanasarna, så himla saftiga. och det finns röror och grejer.
bra mycke bättre än storköket.
och på 14-fikat fick vi fara ner på saden och fika på café. så mysigt.
jag, en av tjejerna och en personal.
nu har jag bestämt mig. jag ska bli frisk!
jag orkar inte med alla ätstörningsproblem. jag är trött på alla kompensationer för allt man stoppar i sig, alla koloriräkningar, överträningen och allt annat.
Så nu har jag börjat gå som dagpatient på en matstörningsgrupp på psyket, bland alla andra psykiskt sjuka. man känner sig lite bortkommen ibland. men det är bara att stå ut. För snart ska jag upp till Umeå, jag hoppas på det. Remissen är iväg skickad så nu är det bara nissarna i ume jag vänter på.
så jag får väl hålla ut
ny blogg,nytt namn (när jag var då nöjd med mitt namn), men nya namnet blev förstås nästan samma
men i alla fall.
den här *pip* bloggen ville inte logga in och när jag väl kom in så har jag inten blogg på min e-post!!!!!
men man ska inte sura över spilld mjölk, eller vad man säger. livet går vidare. . .