Jag har vart på Casino för en Las Vegas Brunch me min vän.
Winerbröden var underbart goda. Tagna direkt ur ugnen och krispiga och kletiga och mmmmmmmmmm.
Melonen var så underbart saftiga. Och röda.
Breakfast At Tiffany´s
Nu har min vän fart norröver för att plugga i 1½ vecka. Så jag säger "Lycka till min vän".
Var bort på friskis å svettis alldeles brevid mig för att anmäla mig. Hjärtat dunka å kroppen spände sig allt mer ju närmare jag kom. Och jag skakade som en galning när jag kom ut därifrån.
Jag tänkte att jag börjar nu den här terminen och börjra me en gång i veckan bara för att känna mig för lite. Å känns de bar så kanske jag kan börja me två gånger i veckan. Jag ska inte låta dvärgen ta över mig igen. JAG ska SJÄLV a kontrollen över min träning. Och jag tror att jag kan fixa de nu. De känns som att de är rätt tidpunkt att göra de.
Så här bra vill jag må igen.
Vad är de här för macapär
Här kommer vi som bor i svingelskogen
Någon mer som kommer ihåg den här musikalen? De sjunger nostalgi om de.
Skulle dit för att kolla min visdomstand. Tandläkaren sa då;
"Den är lite infekterad" oxå fick jag en visdomstands-tandborste.
Den diagnosen var inte så svår att ställa och gick därför på några sekunder. Så då bestämde han att vi skulle laga min lilla tandusling oxå. Den som jag egentligen skulle laga i september. Men när jag ändå var där så var de enklare. Så slipper jag komma tillbaka en gång till. Och alla parter blev nöjda och glada.
Men sen så ahr jag gått runt och inte haft någon känsel i ansiktet isälle. Eller i kinden. Så jag har inte kunnat prata riktigt heller förrän nu.
Å sen så använde han en sån där skruv-grej för att kunna sära på tänderna å att han kunde fylla igen tanden sen. De kändes ju inget då men jag känner nu när bedövningen släppt att de gör lite ont i tanden. Men de går väl över som flickan sa.
Idag sk ade bära av mot Selånger marknad.
En marknad som har vart hela helgen och är en gång/år. Helgen innan skolstarten.
De blir väl de vanliga tönnbrö, kryddor och marknadsgodis. Ingen marknad om man inte får de.
De känns som när jag precis hade börjat min praktik i mars.
Jag jobbar, kommer hem helt död, sover, är fortfarade helt död, går och sover för natten.
De känns som att jag inte har något riktigt liv. Jag bara står och går på tomgång. Och de gillas inte.
Jag orkar ju fan inte med att ha något annat liv. De som hade börjat kännas så bra innan sommaren, jag kände att livet sakta började återfinna sig. Men nu känns de som att jag är tillbaka på ruta ett igen.
Är lite nervös över hur de komme bli fram mot hösten. Nu när Minerva-gruppen inte kommer finnas kvar längre.
Pratade me dom där igår och de kommer finnas kvar själva tänket men de kommer sitta fyra coacher på kommunensom ska hjälpa till och min handläggare kommer inte att finnas kvar där så nu blir de ännu mer nytt folk som jag ska lära känna och bygga upp ett förtroende me. Jag blir bara så trött på allt. Man kstas hit och man kastas dit och inget riktigt fotfäste nånstans. De e ju så man får ont i huvet. Jag hoppas bara att jag får vara kvar på min praktikplats. För jag trivs så himla bra där med alla.
Så här känns de just nu inför hur de ska bli.
Eller snart i alla fall. Hon for lixom till Grekland bara så där.
Fick ett sms igår att dom skulle fara som idag klockan 18.00. Jag tyker de e lite snuskigt!
Så nu e de solarium som gäller för mig om jag ska ha någon enda sportslig chans att vinna den här vem-blir-brunast-tävlingen i år.
Här kan ni hitta mig den närmaste veckan.
Min kropp säger nej till ansträgning just nu.
Jag säger okejdå.
På jobbet; Fullt ös medvetslös.
Ny inskolning
Hemma; Luncha
Sova
Nu känner jag mig helt slutkörd i hela kroppen.
Mitt huvud de värker och mina ben känns som bly.
Jag orkar knappt lyfta mina armar för att skriva ett inlägg.
För mig blire att flytta hem till mamman å pappan några dagar. Vaktis plinga på dörrn å började bila upp mitt badrumsgolv.
Himla tur att jag skulle till schobbet (jobbet) då så jag slapp se allt. Å nu ser de ut så här;
Nä nu ska jag äta upp min lunch sen drar jag till mamman å pappan.
And of i go
. . . aj aj aj aj aj aj aj aj aj säger jag bara.
Min nedrans visdomstand är på krigsstigen igen!
Aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj
Grattis underbara mamma å pappa på er bröllopsdag!
Jag respekterar och dömmer sedan inte de som är troende. För mig är ens tro något personligt.
Fick på posten nu ett informationsblad från någon kristen församling. (Vet inte från vilken kyrka men det hör inte hit).
I bladet står de att man ska tro på Jesus och bekänna sina synder för att bli frälst. Om man inte gör de, tro på Jesus och bekänner sina synder, går man evigt förlorad.
När jag läser de känner jag mig inte respekterad. Jag känner att man inte respekterar någon annan religion än just kristendommen.
Jag vill inte bli att någon ska säga att jag kommer gå evigt förlorad om inte jag tror på de som står i Bibeln. Jag har min tro och jag vill bli respekterad för de.
Så va de slut på ledigheten. Slut på de lilla roliga.
Nä de va roligt att vara tillbaka oxå. Bara de att de var inga barn idag. Noll, slut, finito.
Så vi var bara personal idag. Iallafall fram till att jag slutade.
Men ialla fulla fall så har jag ju kvar min plats där nu en månad. Sen har jag försökt få tag på Minerva. Men fick inge svar så jag lämnade ett medelande iallafall. Så då vet hon ju att jag har ringt. Jag hoppas att allt går vägen nu och jag får fortsätta. Hon viste ju själv inte så mycke innan sommaren. Hon hade ju skrivit me mig för minerva-gruppen ville ha kvar mig. Så vi får väl se vad de högre makterna säger.
Och de värsta är att jag inte kan säga till om så mycke heller. Accepterar inte jag de här så är de "bye bye, gå på arbetsförmedlingen och sök heltidsjobb då." Och de går ju inte. Att gå från 13 tim/vecka till 40 tim/vecka funkar inte för mig. Jag skulle bli helt galen och gå in i väggen. Nä skynda långsammt ska man göra. Man ska inte stressa så här i världen. De man inte hinner idag hinner man imorgon. De e nåt jag har fått lära mig.
Och nu får jag ju verkligen träna på att släppa kontrollen. Jag som har sånt stort kontrollbehov. De går inte nu för jag har inte den makten att kunna bestämma nu. Jag måste lämna över de här till Minerva-gruppen och hoppas på att dom gör vad dom kan för mig. Vilket jag oxå tror att dom gör.
Jag litar på dom.
FREDAG;
Börjar me att syster å jag far upp till stugan för en midda me mamman. Grill å rosé så klart.
Våra dansben börjar spritta å vi funderar hur vi ska ta oss ner till stan. Två mil bort.
Snilleblixt; Vi cyklar! Sagt å gjort en timme senare var vi i stan redo för en dansrunda.
Himla trevligt å mysigt måste jag säga.
Jag å syster redo för dansgolven
LÖRDAG;
Grill å utekväll me tjejgänget. Så mysigt! Å alla va me nu för en gångs skull.
Kvällen börja me grill på utegården, sen lite cheesecake å rosé till.
Sen så bar de iväg mor stan (dock inte på cykel den här gången). Väl inne så intog vi dansgolvet och rockade gärnet. Svetten dröp av mig och fötterna värkte när jag kommit hem.
Men roligt va de. Nå så jävulsk! 
Min fina klänning som inhandlades i sthlm.
Söta Zarah å Söta Mariah
Fina Anna
Amanda, Sofie, Emmelie, Sanna å Mariah
Sen tog batteriet slut i kameran. Så typiskt!
Nu väntar en dagsvila å sen e de jobb imorrn som gäller. Då e de slut på ledighet.
Massa gott grill till midda med alla vänner. Å min cheesecake till efterrätt. Såååååååååååå jäkla god den blev! de va värt allt slit.
Sen massa dans på golvet så de dröp av svett om mig. Men de e så de ska va. Man ska känna att man gör nåt.
Och trots att man har vräkt i sig en jäkla midda så när man har dansat klart och alla krogar har stängt så är man hur hungrig som helst. På max. Så även den här gången. Inget undantag.
Nu väntar sägen på mig. Jag är trött som en gnu så den känns väldigt lockande=)
Börja me att jag for ner på staden för att inhandla alkohol på alkoholshopen (även kallad systembolaget). Där när allt var inhandlat insåg jag att jag missat påse. Jaja tänkte jag och tog mina flaskor under armen och gick. De va ju ändå inte så långt till cykeln min. Men jag kände mig lite som en alkis som går me sina flasor öppet. (Om de nu e så dom känner sig).
Iallafall hem tog jag mig. Parkera cykeln och inser att jag är hungrig. Och efter gårdagens utgång kände jag fett fett fett. Så jag gick först för att köpe dricka, hem me den, upp på kineskiosken, inser att dom inte tar kort, hem å hemta cyckeln igen, for till ICA och bankomaten, vidare tillkinerkiosken, hem igen. Maten den skulle jag bara ha.
Sen kom jag på att cheesecaken väntade på att bli i ordning. Så jag började me den. Steg 1, göra en brownekaka som skulle vara i bitar i caken. Steg 2, göra botten till caken. Steg 3 göra ostsmeten. Steg 4, skära kakan. Steg 5, sätta ihop hela kakan. Steg 6, grädda allt ihop.
Nä en kall dusch på de här så man nog igång igen.
Jag ä så less på den här datorn. Om man nu kan kalla den för en dator.
Ville känna mig lite fin så jag tänkte att en strumpa skulle liva upp de hela. Å fin blev jag å.
Om man botser från håret som hänger utanför (som beror på att inga hårnålar ville finnas i min lägenhet just som jag behövde dom.) och den jävulska utväxten jag har så blev de rätt bra.
*Strumpan användes för att få till bullen på huvet.
Sen fick vi hem ljusen oxå från ljuspartyt vi hade. Och i de paketet följer även små typ frigolit bitar. Och dom var jätteroliga att kasta på varann. Jag mamman och syster hade frigolitbitar krig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sånt behövs ibland. Bläng-flänga runt lite.
Gråter varje gång! Tårarna bara sprutar på mig.
Har vart en jätterolig helg. De behövdes så man får lite extra energi till nästa vecka då jobb drar i gång igen. Men tufft ha de vart. Alltid fullt me folk runt omkring mig. Sen så har jag inte de bästa lokalsinnet= ingen koll på vart jag är. Och att bara släppa kontrollen så där är as banan svårt. Jag jobbar på de hela tiden. Och här hemma går de relativt bra iallafall. Men när jag kommer bort så där och jag vet inte riktigt vart jag har allt så vill jag veta exakt vad jag ska göra och vart jag ska. Så de e nåt jag verkligen ha fått jobba me nu.
Men nu e jag hemma igen. En lagom lång tripp. Och hem kom oxå sex kilo godis. Så nu blir de äta av.
Vi ligger här i soffan. Mysipys
Men så började de spöregna. Verkligen SPÖ-regn. Och kanske behöva gå långt i regn när vi inte riktigt viste vart vi skulle kändes inte så lockande. Så då stanade vi i Solna och gick i gallerian där iställe.
Lunchade på Martins Café. Jag åt lasange. Hur bläng-fläng gott som hellst. Och salladen man fick till var så fräch att jag bara hade kunat äta den. Men lasangen bara slank ner. De vattnas i mun på mig bara jag tänker på den nu.
Har vart en tripp till Upsala oxå nu på eftermiddan. Där intogs mat och dryck i form av pizza och cola. Himlanders gott måste jag säge. Sen på vägen tillbaka söderut så tog jag mig en powernap vilket visade sig vara ypperligt eftersom att vi fick besök av barn. Söta sådanna.
Men innan vi for till Upsala så tog vi oss en sväng till Gamla Stan. På vägen dit hittade jag en himla fin klänning. En lite flerfärgad klänning. Men mest rosa. Ja, himla fin va den iallefall. Sen tog vi oss en "fika" där oxå. Vi tänkte vi fikar oss en macka innan vi skulle uppöver. Men den mackan var gigantisk. Hur mycke man än ville och hur god den än var så gick de inte att få i sig hela. Men men så är de.
(Åh nu kommer de ett plan oxå från Bromma)
Så nu sitter jag på balkongen igen. Ibland kan jag sakna en balkong hos mig. Kunna öppna och sitta ute. Men men. Då njuter man desto mer nu.
Over and out.