Jag har gått om på moln hela dan.

I more kände de som att en sten lossnade från mitt hjärta. De blev lite lättare att andas, lite lättare att le, lite lättare steg till jobbe.

Men de tog dom nästan två(!) veckor (Kan låta lite. Men me mitt kontrollbehov har de vart rena helvetet. Två veckor har känts om två dicenium) att komma fram till de här belutet.

Nu vet jag att ett halvår framöver har jag mitt på de torra. Och då ska mycke ha hänt. För detta är mitt år. De känner jag. Nu känns de som att allt faktiskt kan bli bra. 



Ikväll bli´re ett extra glas me rosé till mig.