Nu är jag på go väg att bli lite mer "Idig". Nu eller aldrig känner jag.
Nu e de på riktigt. Jag ska flytta! Och de skrämmer mig så satans mycke.
Jag kommer klara de. Det gör jag, jag vet att jag klarar de. Och då dpelar de ingen roll va alla i mitt huve säger.
Så de så. Hör ni de era små djävlar som huserar i min hjärna!
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH JAG FLYTTAR!
En stålt lägenhetsinnehavare
On the road again. Nu e vi på väg hemåt igen mot norrare bredgrader.
Ikväll blire taccos för mig och pappan och sushi för mamma och syster.
Kan inte riktigt förstå sushi. Rå sladdring fisk inlindad i alger. Dock för att jag inte provat pga min fd allergi. (Är en aning hypokondrisk när de kommer till fisk. Jag känner alla tecken som jag gjort förut men jag får inga utslalg. men lite hypokondrisk är jag nog) Men jag kan ändå inte förstå hela grejen.
Iag har ätit vegitarisk sushi en gång. Men de var bara ris blandat me gurka och paprika och nån getost-aktigt sak. Inte så himla spänande.
På marknad i skansen. Mamman har vart och köpe lussebulle är oss så himla goda.
Så har kan man se ut efter en midda i tönnebro
Färdbränsle är ett måste för att resan ska bli bra:-P
Längtar så de knakar
Du är penseln och livet är din tavla. Du bestämmer hur den ska se ut, ingen annan.
Himlars vad jag hör mysko ljud. Begsäkert nått av våra spöken.
Det kan vara de i trappen :bigeyes:
Efter att jag kommit hem från freja så har mitt ansikte förvandlats till en finne.
Hela mitt ansikte är en enda stor finne. Och det e inge roligt. Behöva stå framför spegeln på kvällarna och skrubba skrubba skrubba för att få bort dom. Man kan ha mycke roligare för sig än de. Som att klämma dom. (Vilket jag ibland eller kanske oftast brukar göra) Men man får så stora sår av de. Tyvärr
Man säger väl att kroppen är som man mådde för tre månader sen? (Kom just på att bokstäverna t,r & e sitter bredvid varann på tangentbordet, perfekt när man ska skriva tre)
Jag som hade duschat innan och gjort mig så fin. Håret står nu åt alla håll och är vågigare än innan. hum.
Efter i måndags så har allt rullat på igen.
Jag var rädd att allt skulle skita sig och jag skulle vara dömd till att må piss. Men ack så fel jag hade. Efter några samtal och mejl senare så var allt i rullning igen.
Så nu ska jag få börja på ett företags-liknande sak nere på stan. Motivator tror jag att det hette. (Vilken tur att jag har koll på läget) Ska ner dit till veckan på studiebesök och kolla lite hur jag kan få vara där på dagarna. Helst så skulle jag vilja vara där några timmar varje dag. Känns bättre att ha nått varje dag att se fram emot. Om jag skulle ha en klumptid en dag och vara ledig sen några dagar så blir det ju nästan som nu . Och det är ju helt uppenbart att det inte fungerar.
Så nu hoppas jag på att allt ska rulla på fram tills att jag får komma på Minerva. Utan hinder gärna.
Efter många funderingar hade jag kommit fram till tt jag skulle nog ta sprutan mot svininfluensan.
Tänkte ta den idag.
Men så ringde min käre far och sa att i tidningen stod det att om man e allergisk mot ägg, nötter eller skaldjur ska mn inte ta sprutan. Om det innehåller nånting från dom tre produkterna. Så då sket det sig ju.
När jag vaknade tänkte jag;
"Nä jag kanske ska fika frukost på sängen och titta på vänner samtidigt"
Oxå gjorde jag de :)
Ska på ljusparty ikväll! Massa härliga dofter
På stan med underbar carro
Vi gick till Evolett och käkade faccaca med kyckling och mozarella (jag älskar mozarella).
Dom var lite sega med att få till dom. Men det gjorde inget för att dom var så snälla.
Och dom bad oss om ursäkt hela tiden.
Så när vi ätit upp maten bjöd dom oss på te och kaffe.
Evolett gjorde vår dag
Så jag tänkte när jag såg medelandet på telefon;
"Ja, va fan. Vad har jag att förlora? Jag älskar ju att spela. Mitt liv förr bestod av att få spela. Så varför ska jag inte få göra det nu oxå? Jag förkänar det"
Och ett plus i kanten! Det skulle bli som rena musikterapin för mig! Hur jä*la bra som hellst!
Så så blev det. Jag har svart på medelandet så vi får väl höra imorrn om erbjudandet står kvar. Något drmatiskt måste nog hända i sånna fall:)
Skickade iväg ett mejl till af imorse och hon ringde tillbaka nu på eftermiddan och hon skulle prata med tjejen från kommun. så hon ringde nu alldeles nyss. Kanon!
Så jag kan få börja på något företag inne stan som oxå har sånna som mig. Så jag blir som en alltiallo grej. Men det känns bra iväntan på Minerva. Ha hoppet uppe iallafall. Livet börjar sakta smyga sig på.
Hon från komunen som skulle följa med mig till Minerva idag ringde nu på morgonen och sa:
"Tanten-jä*n som skulle ta emot oss på minerva är hemme med sjukt barn"
Kunde inte någon annan ha tagit hand om ungen?
Jag vet; Jag kan inte gä
öra så mycket åt att nån blir sjuk, men HALLÅ! Jag har gått och väntat på det här sen jag kom hem från Ume så jag blir lite less.
Dvärgen i mig letar efter varje litet strå att kunna dra i. Och nu har han satt sig i en oskyldigt litet barn. Han har spelat ut sig första kort. Och det värsta är att jag inte vet hur många kort han har att spela ut.
Ont i huvet får jag å
:)
:(
:P
:D
:O
:S
;)
;(
;P
:I
:question:
:rolleyes:
:love:
:blush:
:mad:
:cool:
:tired:
:bigeyes:
:thumbup:
:thumbdown:
Förslag;
*MQ
*Din Sko
*Skorett
*Vero Moda
*Lagerhouse
*Bianco
*Village
*Sköna Under
*Indiska
Några fler förslag?
Gardinstängerna är målade! Uppdrag; slutfört
Med penseln i högsta högg var jag redo att ta mig an mitt avancerade uppdrag.
Här har jag oxå kört på en liten Brolle-frilla.
I mitt uppdrag skulle jag få upp locket på målarburken. Vilket ganska snabbt visade sig vara omöjligt.
Istället för att få upp locket så böjde sig locket och satt fortfarande fast i burken.
Så efter många turer och förbanelser mot locket så inspg jag att jag måste vänta på att pappa vaknar (han har jobbat natt) så han kanske kan hjälpa mig på vägen.
Kanske jag kan;
*Plocka av ett träd alla löv
*Lägga mig på gården och sjunga för mig själv
*Leka Pippi Långstrump nere på stan
Eller så kanske jag kan;
*Ta en liten tripp i buchen
*Baka lite mer (som jag aldrig brukar göra)
*Läsa en liten bok
*Måla stängerna som jag lovade pappa
Ska till Minerva på måndag. Hellst så skulle jag vilja ha måndag i morgon. Men det är ju en HEL helg till dess. Jag är bara så satans less på det här. Man trodde att det skulle gå som på räls när man kom hem från Ume. Men icke då. Man får bara tjata sig fram ännu mer. Jag har inte ens nån tvätt som behöver vara tvättat till imorrn.
Är det någon som kan få den här helgen att gå fort?
Jag kan dock ha haft för mycke mjöl i degen men det vissar väl sig=)
*Klä på mig något annat än pyjamas
*Ta en prommis till mamman med pappan och hämta bilen
*Åka hem med bilen
*Packa in i bilen
*Åka upp till stugan
*Lunch
*Baka lite lussebullar
*Hämta mamman på jobbet
*Åka upp till stugan
*Midda
*Känna lugnet
*Sova
Chokladtryffel smet. Mumma =) (när dom e klara)
Skållade mandlar och pistagenötter väntar på att bli avklädda=) Det är himla svårt att ta bort skalet på pistagenöttrna. Små och himla mjuka. Man skalade och skaldade men dom tog aldrig slut. Jo de gjorde dom ju tillslut men. . .
Kör nötterna i en mixer eller nått med floursocker och lite vatten så får man en sån här fin pistagemandelmassa=)
Smält nougat och häll över pistagemandelmassan och låt det stelna i förslagsvis en frys.
Smält MÖRK choklad och häll över nougaten och ställ in den i frysen igen. Skär sen små rutor av den och vips så har man pistagepraliner=)
Tummen upp för mig. Julbaket får fyra av fem toasters. Kanon kul!
Jag gjorde lite upptäckter på bussen påväg för att träffa min kontaktperson. Upptäckten gick ut på att jag inte längre låter det gamla styra mitt liv idag. för om jag fortsätter med det så låter jag bara det gamla få mer makt över mitt liv och jag kommer vara tillbaka i samma sak igen. Det har tagit sin tid att inse det men det måste nog gå långsamt för att programera om sig sig själv så man reagerar hälsosamt i framtiden.
Sen så träfade jag min underbare vän Carro för en liten tur på shopping och lite midda. För min del så blev det skor. Skor skor skor. I love skor. Min stora passion i livet =). Sen for vi ner på staden och middgade lite. Kycklingsallad för min del. Kanske inte den godaste jag ätit och jag fick inte ner hela men lite hamnade och stanade i min mage.
Så nu är jag trött och seg. Är inte van vid att hålla igång så här hela dan sen jag kom hem från Freja. Jag är lite orolig hur det ska gå när jag får börja med arbetsprövningen hur jag ska orka med. Men det löser sig sa han som sket i vasken. Som man säger.
. . . med min käre vän carro och hennes vän. Vi såg 2012
Lite mycke konstlad tur i början men blev skitbra tillslut. Och många gånger höll jag på att grina på mig.
att sitta på bion gick bra. I början när allt var ljust och jag såg alla som satt (det var totalt knökat med folk) kom jag på mig själv med att försöka lista ut en väg för att kuna fly så snabbt som möjligt. Och jag tänkte hur sjutton ska jag klara av att sita här i 2.40 timmar? Pulsen steg och jag funderade på att gå därifrån. Men vad hade de hjälpt till med? Dvärgen och smärtan hade ju bara vunit. Men nu var det jag som vann. Jag satte mig över dvärgen och tittade klart på filmen. För när dom släckt ljuset och jag inte såg alla runt om kring mig och jag kunde hålla fokus på nått annat istället.
Men gott blev det iallafall. Så så går det till när man lagar mat hemma=)
Supermodellen sägs nämligen vara ett stort fan av apparaten Tua Tre’nd som ger ansiktsmusklerna gymnastik med hjälp av mikroelektriska strömmar som skickas till huden.
(Källa;http://kandisnytt.msn.se/index.cfm?objectid=67870 )
Så jag tog upp en godispåse och sleven och började fylla påsen. Och ni annar inte hur svårt det var. Jag har inte köpt eget godis på jättelänge och jag var jätterädd.
Smärtan fyllde mitt bröst och spred sig i kroppen. En känsla som inte går att beskriva. Men jag lyckades fylla botten på påsen. och jag tänkte när jag gick mot kassan; Nu ska jag betala för det här. Jag har plockat godiset och nu ska jg betala för det. Hur skulle det gå till? Det logiska är ju att lägga upp det på bandet och bara betala. Men det var inte så enkelt. Jag plockade upp varorna och sist kvar blev godispåsen. Jag tänkte att här är det bäst att vara snabb. Så på några hundradelar låg påsen på bandet och snabbt som ögat tog jag tag i ett paket tuggumi för att kanske kunna minska på smärtan och paniken inom mig. Lite flykt kanske men för att jag skulle kunna genomföra det så var jag tvungen att göra det.
Godiset ligger nu i köket och jag tänkte ta fram det tills körslaget börjar. Känns bättre att ha satt upp en tid. Känns mer tillåtet då. Lite konstigt kanske ni kan tycka men det är så jag får ta det.
Kycklingsallad med kyckling, sallad, gurka (I love gurka), tomat, annanas och ost. Och det viktigaste av allt. Pizzabröd!!!!!!!!!!!!!!
Jag skulle kunna leva på pizzabröd. Nästan i allafall. Man måste ju äta allt annat oxå.
Alegra VersaceSå här ser många unga tjejer och killar ut idag pga all smärta och ångest som finns inom oss.
Scarlett Johansson
Från Dove-reklamen
Njutning för stunden eller ett bättre liv?
Men jag sitetr här tillsammans med alla spöken som huserar hos oss. (Mamman e oxå hemma)
Vi har ett spöke på övervåningen, en i trappan, en eller flera i mitt rum.
Jag kan inte se dom men jag känner av dom att dom tittat in mig. Vissa på ett trevligt sett andra på ett obehagligt sett.
Men just nu sitter vi och tittat på idol tillsammans.
Därför gör det så fruktansvärt ont i mitt hjärta att kolla på Footloose. Varför skulle man vilja ta bort dans och musik och förbjuda den? Jag förstår inte den filosofin.
Jag menar att det är något som följer oss överallt. Man nynnar ju hela tiden. När man väntar på något/någon när man är ute och går. Och hur skulle vi kunna klara en vardag utan att ha musik i bakrunden elelr i öronen? Varenda unge idag har nån form av mp3-spelare.
Och vad skulle vi lyssna på när vi är ute på krogen och festar?
Och tänk vad tråkiga tv-program vi skulle ha. Filmerna skulle vara helt döda. Musiken förhöjer!
Ingen Idol skulle vi ha. Lets dance skulle inte finnas. So you think you can dance kan man ju glöma.
Musik och dans är våra grundstenar! Musik får oss att må bra
Jag börjar min lilla vandring hemmifrån.
Med lite musik i öronen så blev jag på g=)
Jag kom till det första vägskälet och valde den vänstra vägen.
Jag gick längst det vänstra vägen å den började luta
å stenigt var den å halt. jag tänkte att här skulle man ha haft bråddar på sig. ta det säkre före det osäkra liksom
=)
Jag fortsatte att ta den vänstra vägen eftersom att det hade gått så bra tidigare.
Efteett tag blev det väldigt stenigt och fullt med rötter.Jag tänkte om jag hade vart en pygmé eller nått så hade det varit som världens berg eller nått.
Jag tänkte att det kanske är så här pygméerna bor. I fler vånings barr hus med små gräsaltanern eller nått.
I alla fulla fall så fortsatte jag min väg. . .
MEN. . . Så kom jag till ett litet hinder. . . Vattenhindret
Som tur var så hade jag på mig mina stövlar
Så jag klarade det.
YEEY!
Men så hörde jag ett ljud. Ett konstigt ljud. Antingen så var det en helekopter. . . eller. . . kunde det vara. . . en kulspruta!?
Den tanker glömde jag tillslut för att jag blev tvungen att vända eftersom att jag förmodligen kom fram till en jättestor vattensamling eller sån här där det är fullt med blött gräs (kommer inte på vad det heter)
På vägen tillbaka stötte jag på mitt andra hinder
Inte så stort hinder med dock ett hinder som jag fick hoppa över. Skutte skutte skutt.
Så på vägen hade jag min ipod med mig och Hakuna matata kom.
"Inga bekymer man är lycklig var dag. . ."
Så jag fick väl vara lycklig där för ett tag
Jg fick välja en annan väg som jag skulle gå. Så jag valde vägen som går rakt fram.
Jag gick på vägen som går rakt fram tills jag kom till en korsande stig.
Jag var lite vilse i pannan innan men nu viste jag vart jag var. 
Jag hade hamnad på vägen jag gick förra gången!
Jag fortsatte den vägen en bit tills jag jag såg muren. Där gick jag in och fortsatte på en annan stig.
Ett träd hade fallit och jag tänkte;
"Tänk om det har vart en orkan här?"
Tecknen för det blev tydligare
Jag fortsatte dock gå på och kom till en uppförsbacke. Eftersom att jag har blivit så otränad på kupen av min ätstörning så blev jag fort anfådd
När jag återhämtat mig fortsatte jag på den bergiga stigen. Halt vart det och jag tänkte;
"Tänk om jag skulle ramla här och bryta benet eller nåt. Oxå skulle jag inte kunna ta mig upp. Självklart så skulle jag ringa på ambulans. Men vart skulle jag säga att jag var nånstans? jag visste inte rinktigt vart jag var på kartan. Skulle jag bara säga att jg är i skogarna (som är rätt stora) hemma vid mig och hoppas på det bästa?"
Trots min tanke så ramlade jag inte. Tur de=)
Men tillslut så kom jag fram till civilisationen igen
Och jag viste vart jag var igen
Jag gick in i civilisationen och forsatte på rätta vägen tills jag var hemme igen
Tummen upp för mig
Den här trippen får fyra av fem toasters. Kanon kul!
Man har ju fått tillbaka det här nu när man är normalviktig igen och kroppens funktioner fungerar. . .
Hade väl föredragit att det inte skulle göra så ont.
Jag (lite halvtrött): Hallå
Telefonröseten: Hej det är blabla. Väckte jag dig
Jag (lite halvtrött men försöker verka pigg): Hej! Nej då ingen fara jag var vaken
Då slog det mig en tanke; Här ligger jag i sängen och ljuger för kvinnan i telefonen. Vad e jag för en människa?
mina väl ugnstekta potatisar lit väl brända i kanten 
grönsaker för at tfå in mer från kostcirkeln
resultatet blev så här
mycke gott måste jag säga=) mumma
Den här gruppen kunde hjälpa till om man har haft vart eller är psykiskt sjuk. Och sen kan dom hjälpa till om man vill ut och praktisera eller om man vill börja plugga. Och då får man välja själv vart man vill vara. Sen när det känns rätt och att nu kan jag börja jobba på riktigt så kan dom hjälpa till med att få ut en på arbetsmarknaden.
Jag tyckte det kändes som en bra grupp. Den fastnade i mitt huvud.
. . .Saknar dig här med oss! Kramar från dina Freja vänner
Jag saknar er mä! Pussar på er alla där uppe!
Jag satt där och pratade med min handläggare och hon sa att jag kunde få börja arbetsträna so det kallas. Några timmar varje dag och sen kunna trappa upp om det känns rätt. Det kan man få göra via kommunen. Hon sa att kommunen har olika grupper, arenor där man kan få hjälp. Grupperna är inriktade på olika grejer så det ska kännas rätt. Så jag fick oxå träffa en tjej som jobbade för dom här grupperna men som sitter på arbetsförmedlingen. Och hon sa att jag kunde få hjälp därifrån nu när jag är tillbaka i arbetslivet och inte har jobbat på ett år. Så henne skulle jag få träffa i morgon så vi skulle kunna spåna på lite olika ideér.
Gud så himla bra det här känns nu. Äntligen går något min väg. Det e jag banne mig värd!
Min psykolog hade äntligen fått tag på henne. Men innan hon kunde gå vidare med ungdomscentrum, som dom kallar det, så ville hon träffa mig själv. Så jag ska dit imorgon eftermidda.
Jag känner att det börjar ta fart nu. Efter snart fyra veckors hårt slit efter freja så känner jag att det börjar gå min väg. Planeterna kanske ligger rätt till =)
Mer än var tionde flicka på 10 år vill vara smalare. Hälften av tjejerna mellan 11 och 16 kan tänka sig att plastikoperera sig. En majoritet av skolflickorna är dessutom medvetna om vad de äter.
Bland 11 – 16-åringarna kan mer än var tionde – 12 procent – tänka sig plastikkirurgi eller magsäcksoperation för att bli smalare. I 16-21-årsåldern kan hela 50 procent tänka sig så drastiska åtgärder.
Scoutundersökningen visar också att hälften av flickorna mellan 11 och 16 tänker på vad de äter och försöker hålla igen på vissa livsmedel. Bland flickorna mellan 16 och 21 försöker 66 procent hålla igen när de äter.
Källa; http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6072159.ab
Så himla glad man blir av den här låten=). Man vill bara höra om den hela tiden.
Nu tycker jag att jag har fått vänta på tok för länge på att mn dator ska bli klar.
Jag har väntat i tre hela veckor på att det ska bli klar. Jag börjar bli lite agresiv på dom
Jag får ta och reda ut detta.
Men jag och mamman har bakat bum-kex!!!!!!!!!! Så himla gått det e. Och jag funderar på att göra gammelmimm-bullar (Kalljästa bullar som gammelmormor alltid gjorde=))
Jag har gått och livit en liten sjukling.
Och tyvärr så vet jag att maten kommer bli lidande för detta. jag försöker verkligen. Men det e svårt när man inte har nån matlust. Men maten är a och o när man e sjuk. Utan mat blir jag ännu sjukare, och det vill jag inte bli. det räker som det är.